Natten till den 28 januari så vaknade jag vid strax efter 4 på morgonen av att det "tryckte på". Hade gått 6 dagar över tiden men hade förberett mig på att få gå ett tag till. Kunde inte somna om och det här trycket övergick till en molande mensvärk som bara blev starkare och starkare. Vid 5:30 på morgonen väckte jag Håkan som fick gå upp och hämta något varmt som jag kunde ha på magen. Först blev han irriterad över att jag väckte honom eftersom han skulle upp och jobba. Det hjälpte i cirka 10 min sedan hjälpte den inte särskilt mycket. 6:30 gick jag på toa och det kom blodblandat slem och jag fattade då att NU var det något på gång. 

Sa åt Håkan att inte åka till jobbet då jag hade så fruktansvärt ont. Tog ett varmt bad men kunde bara ligga där i ungfr 2 min och sedan upp igen. Vankade av och an och värkarna kom tätt och de blev bara starkare. Vi försökte räkna värkarna vid 7:30 men vi trodde vi räknat fel eftersom de var så täta och jag hade inte haft ont så länge. Vi ringde in till förlossningen och de tyckte jag skulle komma in när jag inte stod ut längre. 9 på morgonen tyckte Håkan att vi skulle åka in. Jag ville först inte då jag var rädd för att bli hemskickad men han övertalade mig att åtminstonde åka in för lite smärtstillande. Vi åkte de 6 låååånga milen till Eskilstuna och i bilen började det verkligen trycka på ordentligt. Fy så ont jag hade! Skrek när det gjorde som mest ont och när värken gick över så hamnade jag i dvala och lyckades konstigt nog sova lite mellan varje värk. 

10 på morgonen var vi på förlossningen i undersökningsrummet. Barnmorskan undersökte mig och det visade sig att jag var 10 cm öppen så det var bara att gå in på ett förlossningsrum.

   I undersökningsrummet. 

Redan i korridoren mot rummet kom första krystvärken. La mig i sängen och fick på mig sjukhusskjorta osv. Uskan kom in med dricka och sedan visade bm och uskan hur lustgasen fungerade. Fick provandas i den mellan en värk. Lustgasen hjälpte lite under krystningarna. Smärtan försvann inte men man kunde koppla bort den på ett sätt. Tyvärr så hann jag inte få någon annan bedövning då öppningsfasen gått så snabbt och det var för sent för någon annan smärtlindring än lustgas. Då blev jag minst sagt nervös och undrade hur i helvete jag skulle klara av en förlossning utan mer smärtlindring!

Helt plötsligt kom en läkare in och undersökte mig då hjärtljuden var jätte låga (ca 30 slag i min på fostret) de satte in värkstimulerande dropp men det gjorde ingen nytta och när jag krystade så hände det inte så mkt Barnet började bli stressat så läkaren tog beslutet om att barnet skulle förlösas med sugklocka. Den värsta smärtan under hela förlossningen kom att börja NU. Läkaren satte fast sugklockan och jag skrek av smärta, fattade inte vad dom höll på med som gjorde så ont för de hade inte börjat "dra ut" bebisen. Efter en kort stund var sugklockan på plats och en krystvärk kom och de började dra och det kändes som att de skulle dra med sig inälvor och allting när de höll på och jag fortsatte att skrika som en galning typ. 

Barnmorskorna sa att jag inte skulle skrika utan lägga energin till att krysta ut barnet. Sedan kom en krystvärk och jag gav mig fan på att jag skulle ha ut barnet! Jag tog i och tog i som aldrig förr samtidigt som läkaren drog och drog och det hann fara 1000 tankar i mitt huvud om den där smärtan. 3 drag med sugklockan blev det. Helt plötsligt så känner jag något halt och upp på magen lägger de upp världens finaste lilla tjej. Jag får hjälpa till att torka henne och smärtan är i stort sett som bortblåst. Den är iaf ingenting i jämförelse för 1 min sedan. 

De syr lite osv men det är knappt något man märker av för jag var inne i ett sådant lyckorus! 

11:22 föddes lilla Emma, ca 7 timmar från att jag vaknade på morgonen så det var skönt att det inte drog ut på tiden :)

Hon vägde 2985 gram och var 48 cm lång.

 
   Första bilden på Emma.  Inte den bästa kanske ;)

   Myser i pappas famn. 

 Barnmorskan Anna som hjälpte Emma ut till världen   

 

nicole

13 september 2011 19:36

Åhh va jobbigt de är utan bedövning, usch, lider med dig men hon är ju ruskigt fin så ;) hehe 6 mil är ju inge mycket alls :P

http://nokzinc.blogspot.com

 

Anna - mamma till Leia

13 september 2011 20:57

Åh blir helt tårögd när jag läser detta!
Ja man kan inte mer en säga att de är SMÄRTSAMT att föda barn. Men tänk vilka fina små troll vi fick av det!

http://annafrisell.blogg.se

Nina Wikstedt

13 september 2011 21:57

Ja, när jag tänker tillbaka så tänker man att livet var så tomt innan de kom till oss!!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Inte ofta man har en lugn stund numera. Clara är lämnad på dagis och Vilgot sover. Om ca 1 timme så kommer farbror Jonas och passar barnen medans jag ska till frissan. Blir färg och klipp! Är så himla välbehövligt för topparna är jätte slitna och hå...

Idag var vi på BVC på 6-månaders koll. Läkaren började besöket med att säga hej till Vilgot och då brast vilgot ut i tårar. Därefter när läkaren tog av blöjan på Vilgot så bjöd han på en rejäl brakare! Tji fick du tänkte väl lilleman haha. Allt såg i...

Lång tid sen det blev ett inlägg här. Nu har sommaren svischar förbi och den går som alltid för snabbt. Emma har börjat i förskoleklassen och känns så himla stor helt plötsligt! Hon har fått många nya vänner, trivs med fröken och den nya miljön. Clar...

Claras första ord till mig imorse var -Lala äta tacos till middag. Sagt och gjort. Det blev tacos till middag, var inte alls helt fel och det var riktigt längesen vi åt det. Förmiddan åkte vi ut till ett kalkbrott och bredvid där finns det massor med...

Idag har vi inte gjort allt för mkt hemma. Mange vaknade upp vid lunch då han var ute med några kompisar igår/inatt och härjade. Så han är rätt sliten haha. Jag är nog seg av vädret, varit grått och regnigt i stort sett hela dagen. Innan Mange drog i...